Mellan bergsväggar

kiljano KUNGSLEDEN 0 Kommentarer

Mellan bergsväggar

Det går brant uppför på en asfaltsväg, måste rätta till väskan hela tiden. Min midja är lite för rund för att avbärarbältet skall hugga tag i den. Det blir mycket fixande.

Jag känner rätt snabbt att jag har packat för mycket prylar och jag går igenom allt i mitt huvud, vad kan jag lämna? Jag har senare på kvällen lyckats definiera ett par prylar som käns onödiga: Sandalerna – jag får väl gå barfota om det skulle behövas, Mini steadycam riggen till min gopro camera – den e störtskön men jag tror inte att kommer vilja göra den stora ansträngningen i att ta av mig väskan varke gång jag ska filma. Den väger ju en del och dom sakerna som väger är ju movikter, tar käns helt galet att bära omkring på små vikter när jag är så otroligt petig med andra grejer. Ska ta en rejäl tänkare angående den där. Den är en del annat som också kanske får bli hemskickat men jag vill inte trötta er läsare med mer om det.

Emellanåt går det faktiskt rätt bra men väskan som jag bär är nog inte tänkt att användas så tung, det är bara att inse. Där får man för att man vill ha fina, dyra specialprylar.

Jag vandrar omkring i en skidanläggning, det står öde liftar överallt. Det ser ballt ut. Jag lyssnar på ljudboken "Jiddra Inte" och går omkring med värsta attityden, jag blänger surt på björkarna och stenarna omkring mig. Boken är rätt bra med ett fint slutord av Anders Carlberg som gundade fryshuset. Klassisk kriminal-spänningsroman a-la Snabba Cash fast
självbiografisk och inte lika exotiserande av kriminella, sen innehåller den härliga stockholmsbilder av ett 80 och 90 tal som många vill glömma.

Boken tar slut och jag har tappar bort leden. Den återfinns snart. Jag träffar en hel del folk som kommer i motsatt riktning. Två äldre par berättar att en annan man går strax framför mig, han ska också till Abisko. Jag ser honom emellanåt, vi verkar ha samma tempo. Nu verkar han ha stannar och jag hinner ikapp. Han ligger i gräset och talar telefon med fet skånsk dialekt. Jag får väl tillfälla att snacka med han igen tänker jag. Lite senare när vi möts utbyter vi våra planer för varandra. Han ska vandra själv till Saltoloukta och träffa frugan där. Han verkar trevlig.

Jag slåt läger några hundra meter ifrån Viterskalsstugan. Jag får höra om dåliga väderprognoser för morgondagen. Tältet käns skönt, det är ett nyköpt Hilleberg Soulo, kanske lite overkill men redigt som attan. Sakta känner jag sömnen komma krypande, det börjar bli dags att själv krypa in i sovsäcken. God natt!

Bilden på Flickr

Kommentera