Nästan återhämtad i Ammarnäs

kiljano KUNGSLEDEN 1 Kommentar

Nästan återhämtad i Ammarnäs

Medan jag satt och smaskade i mig "Jojjes" dubbla hamburgare på värdshuset, helt uppslukad av att sluka det massiva köttstycket ser jag till höger om mig hur en skepnad närmar sig. Jag vänder sakta huvudet och det tar några ögonblick innan jag fattar att det är Jorges glada ögon som stirrar rakt in i minna. Hoppandes upp ur stolen hojtar jag och ger honom en kram. Jorge!

Han har pinnat på rejält, mitt en-och-en-halv-dags försprång har på tre dagar decimerats till blott en timme. Han har gått ifatt mig fort och endast burit 14kg ska det visa sig.

Vi går tillbaka till skogspartiet där han lämnat sina grejer. Under promenaden talar vi om vår utrustning, myggor, Nora, mat och allt annat. Han berättar att Nora kommer men först på onsdagens eftermiddag. Det blir till att stanna här två dygn. Valet mellan en varm säng, mat, elektricitet, tv mm och att vandra 8 timmar i hällregn är lätt. Imorgon ska det regna 50mm.

På gräsmattan utanför vandrarhemmet sprider han ut sina pinaler. Allt är modifierat, speciallbeställt eller hemmasytt. Det mesta är av det ultralätta materialet Cuben fiber. Ett pressat laminatmaterial som alltså inte är väv utan gjort på molekylnivå för att vara extremt lätt, stryktåligt och vattentätt. Han har beställt materialt på metervara från Tyskland. Klart han kan gå snabbare med så lite vikt. Hans tält väger lika mycket som allt guld jag har på mig, bara nästan.

Någonstans gror ångesten inombords över hur jag ständigt kommer halka efter honom när vi är tillbaka på leden.
Men nu vill jag bara tänka på annat. Vi går in till mitt rum. Jag har fått ett helt rum! 200 kronor om natten kostar det och föreståndaren sa att hon kommer försöka se till att jag förblir ensam i sexmannarummet.
Mina saker är redan utspridda över golvet och dom två borden.

Jag har redan börjar göra upp i huvudet vilka saker som ska skickas hem. Jag går loss på prylarna, "den behövs inte", "tre kalsonger! Ähh två räcker", "stativ till kameran?, det behövs ju bara när det är mörkt, här är det ju föfan midnattssol". Prylarna börjar staplas.

När Jorge säger att det är dags att äta mat så går vi in i det gemensamma köket. Han har små påsar med någa utmätt innehåll. Nu blir det nudelsoppa.

Två skäggiga Schweizare har suttit med sina laptops och smartphones i en sofa och jag börjar fråga dom om fisket och annat. Det slutar med att vi fyra umgås resten av kvällen pratandes om livet, jobb, natur, vargar och mycket mer. Ena snubben berättar att han spenderat hela vintern med att göra sina myggor, och nu har årets höjdpunkt inlätts. Dom fiskar dygnet runt, gryning, natt, morgon eller kväll. I hemlandet jobbar han i egenskap av arborrist med att såga ner värdefulla träd i anknytning till tågräls. Vi roar oss till småtimmarna sen däckar jag.

Regnet öser ner utanför. Vi gör några vändor mellan butiken och vandrarhemmet. Jag köper en kartong att posta mina saker med och mat. 8 hamburgare med tillbehör. Jag tänker att det är smart, två hamburgare till varje mål framöver, överdrivet?. Dom blir grymma och jag lovar att jag kommer att drömma om dom redan imorgon.

Den sista kvällen sitter vi klistrade framför tv:n och glor på allt från Almedalen. Vi har prickat in Miljöpartiets dag och lyssnar på Gustav Fridolins brandtal. Inspirerande. Jorge berättar att spanska politiker är korrumperade och det bästa vore om alla dog och gav plats åt nya. Lite drastiskt för min smak men jag är inte dödsmetallare, som han.

Den sista dagen plockar vi med väskorna, packar och städar. När vi knallat ner till butiken, som också fungerar som post och systemetombud, är den stängd pga strömavbrott. Vi får höra att de provisoriska reparationerna av elnätet slås ut titt som tätt. Nu står 600 eller var det 6.000 hushåll utan el och butiken öppnar inte så länge kassorna inte får ström. Jag bär på mitt paket som är fyllt med prylar jag ska skicka tillbaka. Vi går genom duggregnet till ett fik i närheten. I mörkret dricker vi kaffe och kollar på bilder från våren och sommarens uteliv på min lur.

Efter en stund tänds lokalen upp och musik strömmar ur musikanläggningen. Den snälla damen som hade erbjudit sig att posta paketet åt mig tror att butiken strax öppnar.

Jag väger in mitt paket till 3,5 kg plus kartongen. Wow! Nu borde väskan ligga på strax under 19. Uppe i köket steks dom sista hamburgarna upp, ett par lättöl knäcks. Snart fortsätter äventyret!

Bilden på Flickr

Kommentarer 1

Kommentera